Etiketter
ärenden, biblioteket, blåbär, blogg, envis, familjehögtid, finkläder, fiska, fläskläpp, glass, Grekland, klänning, skor, tålamod
Först vill jag tacka för gårdagens kommentar av bloggaren Johanna, på hennes blogg finns det tips om hur man håller en blogg vid liv. Tyvärr är jag värdelös på att länka, hoppas att ni ändå kan hitta till bloggen via gårdagens kommentar?
Vår stora Greklandsresa närmar sig, men först är det lite familjehögtider som ska firas. Bland annat så fyller mammas särbo 60 år. Jag har som vanligt en lista på saker som ska förberedas och inhandlas inför semestern, men i år verkar den listan bara växa sig större istället för att minska. Och ingenting har gått smidigt heller. Jag har till exempel letat efter en klänning att ha på ett bröllop vi är bjudna på, men inte hittat någonting alls förrän idag. Äntligen!
Barnen ska ha sina finkläder och T:s kläder är klara nu, men det gäller att hitta passande skor till + ordna med strumpor så att det inte blir skavsår. Min klänning var lite genomskinlig också så blommorna syntes igenom från bh:n. Den enda bh:n jag gillar för tillfället. Så jag måste trixa lite med det. Sen är det antagligen över trettio grader så det går inte att ha alltför många lager under.. Och E har jag inte hitta några plagg till ännu.. Just den här posten i budgeten har inte särskilt mycket svängrum.
Jag kämpar på för att få det mesta att gå i lås. Det går sådär och ofta inte alls som jag tänkt mig. Men det är inget nytt. Tur att jag både är tålmodig och tok-envis – fast just dessa två egenskaper gynnar mig nog inte om man tänker efter.. Folk tar sig ofta enorma friheter när de ser att du står ut med allt möjligt. Men även mitt tålamod har en gräns och kan användas åt motsatt håll, exakt lika envist.
Hur uppfattar ni er själva? Någon läsare kanske har noll tålamod och bara släpper och går vidare. Det verkar vara mycket enklare så. Jag avundas er på många sätt. Tänk om jag släppt tidigare icke-fungerande relationer mycket, mycket tidigare istället för att kämpa för dem – många gånger dum-envist? Men det verkar vara svårt och göra om sig själv i vissa avseenden.
Men samtidigt är det ju rätt skönt att ha kommit till rätta med sig själv. När jag var ung följde jag med på mycket skit som jag egentligen hatade och hatar att göra. Som att fiska i hundra timmar för att sen sova över i en bil. Plocka blåbär från morgon till kväll. Såna värdelösa utflykter. Nu går det att säga nej direkt och man har inte längre några förhoppningar om att det kanske kommer bli roligt, trots allt. Nej, det kommer det inte. Sen finns det såklart fortfarande undantag då man måste acceptera skiten.
Dagens ärenden förvandlades till barnens äventyr. De fick glass, gå till leksaksaffären, biblioteket och en bokhandel. Leka överallt där tillfälle gavs. Så roligt de hade idag och såklart gjorde de illa sig. E ramlade och slog knät rakt i asfalten och skallade T av misstag som fick fläskläpp. Alltid är det något.